SUNDAY EDIT FEAT: AEGYOKNIT

Knitting can be so many things; a way of making warm clothes for your kids, as well as kind of life changing - and in todays SUNDAY EDIT FEAT: I'm talking to Karoline behind Aegyoknit who carry both experiences. It's an honest chat about competition (or rather lack there of) within the knitting community, design process and her motivation behind becoming a knitwear designer. Karoline doesn't share much personal stuff on her Instagram, so it was so nice to get to know more about the person behind the pretty pictures and the fashion forward knitwear design. Hope you'll like it too!

First of all we need to get this straight - what does aegyoknit mean and why did you choose that name?

Well. The word ‘Aegyo’ comes from a South Korean phenomenon to express a cute display of affection. It’s known as a feminine act/or attitude which has developed through the younger generations often in relation to the k-pop industry in South Korea. There’s not much knowledge about the phenomenon, but I chose the name for two reasons: firstly, because I wanted to express something “playful” and “youthful” or even “rebellious” in the brand name, and secondly I wanted to involve my relation to South Korea. My husband is from South Korea and through his relation to the country and our travels there I have always been completely fascinated by the Korean culture, and obviously their style. There’s always this sort of playfulness about the style (in the younger generation) combined with a strong culture which is some of the keywords to the designs I make (I think). And therefore, the name Aegyo(knit).

Who are the people behind aegyoknit and what’s your background story? How and why did you decide to start designing knitwear and to make knitting patterns?

Behind aegyoknit you’ll find me, Karoline, and actually I’ve spent the last 5 (well 6, including maternity leave) years studying Comparative Literature- and (FINALLY) last summer in June 2021 I got my master’s degree. So, one would say that knit-designs wasn’t the most obvious career choice. But somehow, it just became natural. While studying my bachelor- and master’s degree I started knitting and sharing the process through Instagram. I found, that being creative was helping me through stressful periods of studying. But I never thought of making knitting patterns myself, until last December.

In December last year I was going to the hospital to get a lump in my breast checked out and I got told that biopsy was necessary, because the doctors found it “worrying” … and I was told there was a 50-percentage risk of it being cancer. I was in shock. At the age of 30 I had to consider being seriously ill. At this time, I was unemployed and searching several job positions - with a lot of rejections, really losing the trust in my abilities. At the same time, me and my mother had discussed a knitting design that I had dreamt of for years. And while being in the unknown process while waiting for answers and not knowing if I was sick with cancer, my mother and I made aegyo dress. I shared it on my personal instagram and it just went … crazy. People liked it! And they asked for the pattern. So, we decided to make it, and if I was sick it would end at that. It took my mind of all the sad thoughts I had for a while and I found that my ideas for knitting patterns was queuing up. Then the results from the biopsy came back: I was not sick! And even though I was never “really” sick, it truly got to me that I had to live out some of my dreams and dare to take this risk with making knitting patterns - because it truly made me happy. And that’s when I made the decision to make aegyoknit. But I'm not all alone, my mum is helping me as extra hands/mind and she is definitely a much more experienced and exceptional knitter than myself, so I feel that we’re a team – but she likes to stay in the background just doing what she likes: knitting. We share ideas and techniques for designs and that’s how most of the pattern’s becomes finished designs in the end.

Describe aegyoknit’s aesthetic in three words!

Oversized, meticulous and fun!

Tell us a little bit about your design process! How do you approach a new design and where do you find/seek inspiration?

Well ... often the ideas spark from anything. Actually, jeol sweater was inspired by a blanket with a herringbone pattern and some cool styles from the catwalks in 2014 - but the shape was inspired by sweaters in the 80’s. Sometimes inspiration comes from TV series or an absence in my own wardrobe. Or sometimes it can be a construction or even colors which inspires a design. Then I discuss the possibilities with my mother and then we actually just knit the complete design. No gauge swatches or anything. Ha ha. Which often results in a complete design before the pattern is actually done. A bit crazy, but it almost has to be with the name: aegyoknit. It has to be fun!

Which are your ride or die knitting needles?

ChiaoGoo bamboo needles! They are the best.

Top three yarns?

Isager yarn: silk mohair and tweed. And Gepard yarn’s kid seta tweed.

What was the first thing you ever knitted?

It was a Petiteknit Ankers sweater junior. And then a lot of baby balaclavas before they became popular for adults. Up until I made my first “ego knit” I was not at all fascinated with knitting and I only did it to make warm clothes for my kids. But then I fell into “the rabbit whole” with No frills sweater and I never looked back ever since - just knitting away.

It feels as if the knitting community is growing bigger and bigger by the minute, and lots of new designers are entering the market. What are your general thoughts about competition, creating unique designs, finding your own niche etc?

One of the primary reasons for me to begin making knitting patterns was to make “something else”. I was really at a stage as a knitter, where I was like: “Oh gosh, just another pattern that looks like all the rest. Why don’t they do this .. or that?!” And I thought to myself that if I wanted to design patterns, it had to be because I REALLY felt that I could make that “something else”. To shake things up a bit. Quite aware that it could go horribly wrong - cause things can also be a bit too crazy. I just think that you shouldn’t spend time designing or creating knitwear patterns if you don’t really have the ideas or the natural desire to create (or don’t feel like living with the risk of being self-employed and have to do economics as well) .

I believe that aegyoknit has become a clash between my classic approach combined with (sometimes) crazy ideas and my mother’s exceptional knitting techniques - which, in this combination, becomes a sort of urban style which will always be fashionable and actually fits both the young and elderly segments: making its own niche. But to get back to the more seriousness of the competition in the field of knitting patterns, I’ve decided to see other designers as my colleagues and I’ve got so much help from many of them. I don’t see them as competitions, I just try to make my “own thing” and I even get inspired by other designers.

What do you consider to be the most difficult thing about knitwear design and pattern making?

It must to be to make a pattern that lives up to people’s expectations. What is logical for some knitter, is sometimes completely incomprehensible for others. I myself really like more minimalistic patterns where it is more up to the knitter to decide for themselves, but I’ve found that some knitters can’t stand not knowing for example: measurements, beforehand. So that’s definitely a balancing act to make everyone happy and I am learning and getting better all the time (I hope).

…and what is the most enjoyable and rewarding thing about designing knitwear and making patterns?

Definitely the co-working-part with my mother – I really appreciate that we have this opportunity. I just love to spend this time with her (even though it really gets to my nerves when she’s right about something and I’m wrong, ha ha) And then, it is the part where you see others knit YOUR patterns - it’s completely surrealistic actually. And every time someone tags aegyoknit on Instagram I am overwhelmed with proudness. And then of course all of those sweet and acknowledging comments I’ve gotten along the way. That makes it all worth it (even accounting, ha ha - and that says a lot for a person as me)

What would you like aegyoknit to be known for?

I hope that aegyoknit will be known for innovative knitwear designs which combines everlasting style. And that people will remember aegyoknit as ‘someone’ who could really make them one go “wauw! I need to make that!”

Lastly, since I think you seem to be on the forefront of seeking and making trends - what do you think will be the next big hype within the knitting community?

I believe that the cropped sweater/bolero-trend will become even bigger and more designers will make them. And then colors: I really feel that colors are the next big thing for the autumn and I plan on using them.

Go follow Aegyoknit on Instagram and check out her website!

//

Stickning kan vara så mycket; ett sätt att skapa varma kläder för ens barn, men också typ livsomvälvande - och i dagens SUNDAY EDIT FEAT: pratar jag med Karoline bakom Aegyoknit som bär på båda erfarenheterna. Det är ett ärligt snack om konkurrens (eller kanske bristen på det) inom stickvärlden, designprocess samt hennes motivation för att våga ta steget för att bli stickdesigner. Karoline delar vanligtvis inte så mycket personliga grejer på hennes Instagram, så det var så härligt att få lära känna personen bakom de där fina bilderna och den innovativa stickdesignen. Hoppas du också gillar det!

Först och främst måste vi reda ut det här med namnet - vad betyder aegyoknit och varför valde du just det?

Ordet "Aegyo" kommer från ett sydkoreanskt fenomen som används för att uttrycka en slags vänlig uppvisning av tillgivenhet. Det är känt som en feminin handling/eller attityd som har utvecklats genom de yngre generationerna ofta i relation till k-pop-industrin i Sydkorea. Det finns inte mycket kunskap om fenomenet, men jag valde namnet av två anledningar: för det första eftersom jag ville uttrycka något "lekfullt" och "ungdomligt" eller till och med "upproriskt" i varumärket, och för det andra ville jag involvera min relation till Sydkorea. Min man är från Sydkorea och genom hans relation till landet och våra resor dit har jag alltid varit helt fascinerad av den koreanska kulturen, och såklart deras stil. Det finns alltid en slags lekfullhet med stilen (i den yngre generationen) kombinerat med en stark kultur som även är några av nyckelorden till den design jag skapar (enligt mig). Därför valde jag namnet Aegyo(knit). Vilka är personerna bakom aegyoknit och vad är er bakgrundshistoria? Hur och varför kom det sig att du/ni börja designa stickat och göra stickmönster?

Bakom aegyoknit hittar du mig, Karoline, och jag har faktiskt ägnat de senaste 5 (nåja 6, inklusive mammaledighet) åren åt att studera litteraturvetenskap – och (ÄNTLIGEN) förra sommaren i juni 2021 tog jag min magisterexamen. Så man skulle nog säga att stickdesign inte var det mest självklara karriärsvalet. Men på något sätt föll det sig så naturligt. När jag studerade min kandidat- och masterexamen började jag sticka och dela processen via Instagram. Att vara kreativ hjälpte mig genom stressiga perioder av studier, men jag tänkte aldrig att jag skulle göra stickmönster själv förrän i december förra året.

I december förra året skulle jag till sjukhuset för att få en knöl i bröstet undersökt och jag fick då veta att biopsi var nödvändigt, eftersom läkarna tyckte att det var "oroande" ... och jag fick höra att det fanns en 50-procentig risk för det att vara cancer. Jag var i chock. Vid 30 års ålder var jag tvungen att möta risken att vara allvarligt sjuk. Vid den här tiden var jag arbetslös och sökte flera jobb - med många avslag, vilket gjorde att jag verkligen tappade förtroendet för mina förmågor. Samtidigt hade jag och min mamma diskuterat en stickdesign som jag drömt om i flera år. Och medan vi var i den okända processen i väntan på svar, då jag inte visste om jag var sjuk i cancer, gjorde min mamma och jag aegyo-klänningen. Jag delade det på min personliga instagram och det var helt ... galet. Folk gillade det! Och de bad om mönstret. Så vi bestämde oss för att göra det, och om jag var sjuk skulle det helt enkelt sluta med det. Det distraherade mig från alla ledsna tankar jag hade och jag märkte att mina idéer om stickmönster växte snabbt. Sedan kom resultatet från biopsin tillbaka: jag var inte sjuk! Och även om jag aldrig var "riktigt" sjuk, fick jag verkligen till mig att jag var tvungen att leva ut mina drömmar och våga ta den här risken med att göra stickmönster - för det gjorde mig verkligen glad. Och det var då jag tog beslutet att starta aegyoknit. Men jag är inte helt ensam, min mamma hjälper mig som extra händer/sinne och hon är definitivt en mycket mer erfaren och exceptionell stickare än mig, så jag känner att vi är ett team – men hon gillar att hålla sig i bakgrunden och göra det hon gillar: att sticka. Vi delar idéer och tekniker för design och det är så de flesta av mönstren blir till färdiga designs i slutändan.

Beskriv aegyoknit's estetik med tre ord! Överdimensionerad, noggrann och rolig!

Berätta lite om designprocessen! Hur tar du dig an en ny design och var hittar/söker du inspiration?

Tja ... ofta gnistrar idéerna från vad som helst. Egentligen inspirerades jeol-tröjan av en filt med fiskbensmönster och några coola outfits från catwalken 2014 – men själva formen var inspirerad av tröjor från 80-talet. Ibland kommer inspiration från tv-serier eller en lucka i min egen garderob. Eller ibland kan det vara en konstruktion eller till och med färger som inspirerar en design. Sedan diskuterar jag möjligheterna med min mamma och därefter stickar vi faktiskt bara hela designen. Utan provlappar eller något. Ha ha. Vilket ofta resulterar i en komplett design innan mönstret faktiskt är klart. Lite galet, men det måste nästan vara med namnet: aegyoknit. Det måste vara kul!

Vilka är dina favorit stickor?

ChiaoGoo bambustickor! De är bäst.

Topp tre garn?

Isager garn Silk Mohair och Tweed. Och Gepard garn Kid Seta Tweed.

Vad var det första du stickade?

Det var en Petiteknit Ankers tröja junior. Och så en massa baby-balaklavor innan de blev populära för vuxna. Fram tills min första "ego-stickning" var jag inte alls fascinerad av stickning och jag stickade mest för att göra varma kläder till mina barn. Men så föll jag ner i "kaninhålet" med No Frills-tröjan och jag har aldrig sett mig om sedan dess - jag har bara stickat på.

Det känns som om stickgemenskapen växer sig större och större för varje minut, och massor av nya designers kommer ut på marknaden. Vad är dina tankar om konkurrens, skapa unika mönster, hitta sin egen nisch etc?

En av de främsta anledningarna till att jag började göra stickmönster var för att göra "något annat". Jag var verkligen i ett skede som stickare, där jag var som: "Åh herregud, ännu ett annat mönster som ser ut som alla andra. Varför gör de inte så här... eller så här?!" Och jag tänkte för mig själv att om jag ville designa mönster så måste det bero på att jag VERKLIGEN kände att jag kunde göra det där "något annat". För att skaka om lite. Helt medveten om att det kan gå fruktansvärt fel - för saker kan också bli lite för galet. Jag tycker bara att man inte ska lägga tid på att designa eller skapa stickade mönster om man inte riktigt har idéerna eller den naturliga lusten att skapa (eller inte känner för att leva med risken att vara egenföretagare och även behöva syssla med ekonomi).

Jag tror att aegyoknit har blivit som en krock mellan mitt klassiska tillvägagångssätt kombinerat med (ibland) galna idéer och min mammas exceptionella sticktekniker - som i denna kombination blir en sorts urban stil som alltid kommer att vara på modet och som faktiskt passar både unga och äldre segment: en egen nisch. Men för att komma tillbaka till det mer allvarliga angående i konkurrens inom stickmönster så har jag helt enkelt bestämt mig för att se andra designers som mina kollegor och jag har fått så mycket hjälp av många av dem. Jag ser dem inte som konkurrenter, jag försöker bara göra min "egen grej" och jag blir till och med inspirerad av andra designers.

Vad anser du vara det svåraste med stickdesign och mönstertillverkning?

Det måste vara att göra ett mönster som lever upp till människors förväntningar. Vad som är logiskt för vissa stickare är ibland helt obegripligt för andra. Jag själv gillar verkligen mer minimalistiska mönster där det är mer öppet för stickaren att bestämma själv, men jag har upptäckt att vissa stickare inte tål att inte veta allt - till exempel: mått i förväg. Så det är definitivt en balansgång för att göra alla nöjda, men jag lär mig och blir bättre hela tiden (hoppas jag).

...och vad är det roligaste och mest givande med att designa stickat och göra mönster?

Definitivt samarbetsdelen med min mamma – jag uppskattar verkligen att vi har den här möjligheten. Jag bara älskar att spendera den här tiden med henne (även om det går mig på nerverna när hon har rätt i något och jag har fel, haha) Och sedan är det det där med när man ser andra sticka DINA mönster - det är helt surrealistiskt faktiskt. Och varje gång någon taggar aegyoknit på Instagram blir jag överväldigad av stolthet. Och så förstås alla de där söta och tacksamma kommentarerna jag har fått på vägen. Det gör allt värt det (även bokföring, ha ha - och det säger mycket för en person som mig)

Vad skulle du vilja att aegyoknit ska vara känd för?

Jag hoppas att aegyoknit kommer att vara känt för innovativ stickdesigns kombinerat med tidlös stil. Och att folk kommer att minnas aegyoknit som "någon" som verkligen kunde få dem att känna att "Wauw! Jag måste göra det!"

Slutligen, eftersom jag tycker att du verkar ligga i framkant när det gäller att hitta och skapa trender - vad tror du kommer att bli nästa stora hype inom stickvärlden?

Jag tror att den jättekorta tröjan/bolero-trenden kommer att bli ännu större och att fler designers kommer att göra dem. Och så färg: jag tror verkligen att färg är nästa stora grej för hösten och jag planerar att använda det. Följ Aegyoknit på Instagram och glöm inte spana in hemsidan!