Meet Oda Kolbjørnsen-Tomassen, perhaps more know as MADEBYODA, who's an 18 year old knitwear designer from Oslo. She hates to plan her knitting, but is mostly into complicated shit that no one else is crazy enough to make. Keep reading todays edit of SUNDAY EDIT FEAT: to get to know more about her and her work!
What was the first thing you ever knitted, and how come you started knitting?
The first thing I ever knitted was a bright red hat, that I still actually have. I would love to have it framed or on displayed in some way one day. I wanted to learn how to knit because my grandmother is a knitter and she has always been the coolest person I know.
To me as a swede Norway feels like the OG-knitting nation! Do you feel the same? How is it to grow up in a country where knitting is such a big part of the culture?
To me knitting in Norway is a thing that runs in our blood. You´ll never meet a Norwegian person who doesn’t have anyone in their family that doesn’t knit and I think that’s really lovely. It was kind off an eureka moment to me when I realized that I could knit fashion and that has really changed the way I look at it.
Is there a knitting trend that you despise?
I´m not a big fan of the neck warmer things that goes down to your chest. They feel just a little to kindergarten to me.
Could you let us know a bit about your preferred knitting accessories, fx fave needles, fave stitch markers etc?
I´m terrible at things like that. I just buy whatever needles they have at the store haha. I do really love the stichmarkers from Pickles though. They are the first stichmarkers I´ve used that work on bigger needles.
How do you approach a new design project? Where do you usually find inspiration and how do you work from that to create a garment, and ultimately a knitting pattern?
I get this question a lot and I usually just say that I´m a absolutely crazy person. I mean seriously no sane person can spend as much time as I do knitting and writing patterns that like 8 people will buy. My process however is very simple. I get an idea. I knit said idea. I write down what I did. And tada a new pattern is born.
Besides career and design - what does knitting mean to you mentally and emotionally?
Fuck that’s a hard question. Knitting to me has always been my safe place. Whenever I´ve been terrible at something I can always assure myself that I´m one of the best knitters most people has ever met. Shit that sounded arrogant. Haha. Anyways I don’t really want to get in to the personal meaning it has to me. Mostly because I might cry and I hate crying.
Where’s the weirdest place you’ve ever knitted?
I have a tendency to start knitting when I´m very drunk. So probably in a bar or at an afterparty.
You’re still only 18 years old right? If you could dream - where do you see yourself in 5 years?
Again as a compulsive planner I don’t really dream. Fuck man people are really going to hate me after reading this. In 5 years I want madebyoda to both sell knitting patterns and handknitted clothing pieces. I really want to get far away from Oslo. I was recently in London and it was absolutely amazing so I hope I can move there within the next 2 years.
We’ve seen endless amounts of balaclavas, vests etc - what do you think will be the next big thing within knitting?
I don’t really know. My passion is that everyone does their own thing. That said I´m really fucking tired of beige, brown and grey so I hope those colors will leave us all alone for a while. I also have a feeling that sweaters knitted on really thick needles are over. I think maybe thinner needles and more complicated patterns will be more trendy soon.
//
Oda Kolbjørnsen-Tomassen, kanske mer känd som MADEBYODA, är en 18-åring stickdesigner från Oslo. Hon hatar att planera sin stickning, men gillar mest komplicerade grejer som ingen annan är galen nog att ge sig på. Häng med på dagens SUNDAY EDIT FEAT: för att veta mer om henne och hennes stickning.
Vad var det första du stickade, och varför började du sticka?
Det absolut första jag stickade var en knallröd mössa, som jag faktiskt fortfarande har. Jag skulle verkligen vilja ha den inramad eller på display på nåt sätt. Jag ville lära mig sticka eftersom min mormor gjorde det, och hon är den coolaste personen jag vet.
För mig som svensk känns verkligen Norge som stickningens urmoder! Känner du likadant? Hur är det att växa upp i ett land där stickning är en så stor del av kulturen?
Enligt mig är stickning i Norge något som går i blodet. Du kommer aldrig träffa en norsk person som inte har någon familjemedlem som inte stickar, och det tycker jag är ljuvligt. För mig var det ett uppvaknande när jag insåg att jag kunde sticka mode, och det har verkligen förändrat mitt sätt att se på stickning.
Finns det någon trend inom stickning som du avskyr?
Jag är inget stort fan av sån där halsvärmare (fuskolle) som går ner över bröstet. De känns lite väl förskole-aktiga enligt mig.
Har du några tillbehör inom stickning som du föredrar? T.ex stickor eller stickmarkörer som du favoriserar.
Jag är sämst på sånt. Jag köper bara de stickor som finns i affären, haha. Fast jag älskar faktiskt Pickles stickmarkörer. De är de enda stickmarkörer jag testat som funkar på större stickor.
Hur tar du dig an ett nytt designprojekt? Var hittar du inspiration och hur jobbar du utifrån inspirationen för att skapa ett plagg, och slutgiltligen ett stickmönster?
Jag får den här frågan och jag brukar bara svara att jag är en helt galen person. Seriöst, ingen vettig människa kan spendera så mycket tid på att sticka och göra mönster som typ 8 personer köper. Min process däremot är väldigt enkel. Jag får en idé. Jag stickar. Jag skriver ner vad jag gjorde. Också föds ett nytt mönster.
Förutom karriär och design - vad betyder stickning för dig mentalt och emotionellt?
Fan, det är en svår fråga. Stickning har alltid varit en trygg plats för mig. När jag varit dålig på något kan jag alltid försäkra mig själv om att jag är en av de bästa stickare de flesta någonsin mött. Haha, det låter jävligt arrogant. Hur som helst, jag vill inte riktigt gå djupare in på den personliga betydelse det har för mig. Framförallt eftersom jag kanske börjar gråta då, och jag hatar att gråta.
Vilken är den konstigaste plats du någonsin stickat på?
Jag har en tendens att börja sticka när jag är väldigt full. Så antagligen på en bar eller på nån efterfest.
Du är fortfarande bara 18 år eller hur? Om du kunde drömma - var ser du dig själv om 5 år?
Återigen, som en tvångsmässig planerare drömmer jag inte riktigt. Gud, folk kommer verkligen hata mig efter att ha läst detta . Om 5 år vill jag att madebyoda säljer både stickmönster och handstickade kläder. Också vill jag långt bort från Oslo. Jag var nyligen i London och det var helt fantastiskt så jag hoppas att jag kan flytta dit inom 2 år.
Vi har sett oändligt många balaklavas, västar osv - vad tror du blir nästa stora grej inom stickningen?
Jag vet inte riktigt. Jag brinner för att alla gör sin grej. Med det sagt är jag riktigt jävla trött på beiget, brunt och grått så jag hoppas de färgerna kan lämna oss i fred ett tag. Jag har en känsla av att tröjor på riktigt tjocka stickor är över. Jag tror kanske tunnare stickor och mer komplicerade mönster kommer vara trendigt snart.
Comments